CUSTARD PIE MUSIC
BRIAN JONES EN STENAD MULTIINSTRUMENTALIST
Well my mother told my father, just before I was born
I got a boy child comin' gonna be a rollin' stone.
Muddy Waters
Alexis Korner gets up and say "We got a guest to play some guitar. He comes from Cheltenham. All the way from Cheltenham just to play for ya" Suddenly, it's, this cat man. And it's Brian, man, he's sittin' on his little...he's bent over...da-da-da-da-da-da...I said what? What the fuck playing bar slide guitar, beautifully.
Keith Richards i boken According To The Rolling Stones (1994).
Knegarnas band, den engelska överklassen älskar att mingla med sir Mick Jagger. Rockgruppen som visste hur en skandal skulle gå till för att få största möjliga publicitet. Totalt outtröttliga när det gäller turnéer. Mick Jagger och Keith Richard har skrivit några av världens absolut ballaste rocklåter. Rockgruppen skapades i huvudet på en musik intresserad yngling som bodde 25 mil nordväst om London, och som hade en dröm, att flytta just till London och bilda världens bästa blues grupp.
I Cluestershire vid Cotsworlds kullar i England, cirka 25 mil från London ligger Cheltenham en medelstor stad med cirka 75.000 invånare. Redan 1716 då källor med hälsobringande mineraler upptäcktes blev Cheltenham en etablerad kurort. I vår tid har Cheltenham en industri som specialiserat sig på fin mekanik, främst klockor och instrument. Cheltenham collage är en välkänd privatskola grundad 1841. Hit söker sig internat elever från hela Storbritannien.
Sedan 1945 är Cheltenham en ledande festival stad. National sporten cricket svarar för de största idrottsliga festival arrangemangen. Det låter väl som beskrivningen av en vanlig brittisk landsortsstad, fast med en liten skillnad. På en husvägg i Cheltenham står det skrivet:
Eftersom de gör klockor i Cheltenham så drar vi tillbaka tiden till den 28 april 1942, då föddes Lewis Brian Hopkin-Jones av sina föräldrar Lewis Blount Jones och Louise Beatrice Jones. Fadern var flygplans konstruktör och modern var pianolärare. Den lilla krabaten skulle växa upp och visa sig ha en enorm talang och ett stort intresse för musik. Men innan det var han en yngling i Cheltenham som var väldigt duktig i skolan, väldigt allmänbildad och hade mycket lätt för att lära sig nya saker.
Brian Jones mor förstod tidigt hans intresse för musik och köpte honom en klarinett, kanske inte ett instrument som man i första hand tänker på när det gäller en yngling med stort musik intresse. Men Brian Jones var som sina jazz hjältar facinerad av blås instrument. Hans mor satte honom hos en privat musik lärare i Cheltenham. Efter tre veckor ringde läraren hem till Brian Jones mor och berättade att det fanns ingenting mer som han kunde lära den ynge Brian när det gällde att spela klarinett. Så Brian Jones började spela saxofon istället, med samma resultat. Brian Jones var som ett musikaliskt läskpapper.
Från allra första början låg traditionell jazz Brian Jones varmast om hjärtat. Han spelade i två lokala jazzband i Cheltenham, det ena hette John Keens Tradjazzband, det andra döptes till Bill Niles Delta Jazzband. I banden spelade Brian Jones akustisk gitarr och saxofon. När grupperna inte hade några spelningar gick Brian Jones ofta till ett ställe i Cheltenham som hette Rotunda, där lyssnade han på olika jazz grupper, en av hans favoriter hette Kenny Ball Jazzmen. På Rotunda träffade Brian Jones en annan jazzintreserad yngling som hette Dick Harrell. Harrell berättade för Brian Jones om Elemor James och hans sätt att spela slide gitarr. Brian Jones införskaffade skivor med Elemor James tog hem dem och lyssnade samt pluggade in hur Elemor James spelade. Efter det var han fast besluten att åka till London och bilda världens bästa bluesband.
Det var en lång väg till London för Brian Jones, både mentalt som praktiskt. Det vardagliga hade fortfarande en stor plats i hans liv. Att ha ett vanligt arbete var inte Brian Jones största lycka, men det var nödvändigt för hans försörjning. Han hade lätt kunnat studera vidare, men musiken hade blivit som ett gift för honom. Mer och mer upplevde han tiden i Cheltenham som en tid som höll på att kväva honom. Suget efter London och att få komma ner och spela höll hans humör uppe.
Brian Jones och hans egen utveckling som bluesmusiker kan han bland annat tacka den fransk födda bluesikonen Alexis Korner (1928-1984). Alexis Korner jobbade med en blusmusiker som heter Chris Barber och som tyvärr har fått för lite uppmärksamhet och uppskattning för vad han betytt för den brittiska bluesscenen. Chris Barber's insatser när det gällde att ta fram material till nya förmågor (som Brian Jones), har på ett mycket dåligt sätt gått den breda allmänheten helt förbi. Det som slutligen fick Brian Jones att ta steget mot en musikalisk karriär var när han i Cheltenham såg just Chris Barber och hans band. Vid samma konsert uppträdde också blues ikonen Sonny Boy Williamson (1912-1965). Brian Jones blev starkt påverkad vad han hörde. Han började frenetiskt samla mer skivor av alla möjliga blues och jazz legender, två musiker han gillade mycket var T-Bone Walker (1910-1975) och Jimmy Reed (1925-1976), men Brian Jones största idol var Charlie "Bird" Parker (1920-1955).
Alexis Korner.
Chris Barber Jazz & Bluesband, Chris Barber till höger.
Brian Jones blev pappa första gången 1961 med hans dåvarande flickvän Pat Andrews. Tillsammans fick de sonen Julian som Brian Jones döpte efter en av hans stora jazzidoler Julian "Cannonball" Adderley (1928-1975). När Alexis Korner hade varit i Cheltenham på en spelning träffade han Brian Jones och båda två kom bra överens och Alexis Korner bjöd ner honom till London för att spela på klubben Ealing, en klubb där Alexis Korner och hans grupp var husband. Brian Jones hade huvudet fullt av idéer hur hans blues grupp skulle se ut, men framför allt hur de skulle låta. Med fyra av hans huvud instrument, klarinett, saxofon, gitarr plus ett munspel som han hade blivit fenomenalt skicklig på åkte Brian Jones med sin bluesdröm till London.
När Brian Jones bildade den första upplagan av Rolling Stones stavade man Rollin' Stone, efter Muddy Waters låten med samma namn. Brian Jones ville att gruppen skulle koncentrera sig på att spela blues covers. Till början accepterades detta medan medlemmar åkte ut och in i gruppen. En av Brian Jones idéer var att ta med trummisen Mick Avory. han tackade nej och blev senare trummis i Kinks. Som sångare försökte Brian Jones övertala Paul Pond (som var Paul Jones) som sjöng i bandet Blues Incorprated, Paul Jones blev senare sångare i Manfred Mann, han ville också ha med Alexis Korner i Stones. I väntan på att sätta ihop ett permanent band uppträdde Brian Jones den 7 april 1962 själv för första gången på Ealing Club. Alexis Korner presenterade Brian Jones under hans artist namn Elemor Lewis, han inledde sin spelning med en sanslös version av Elemor James Dust My Broom. Efter spelningen kom det fram en kille och sa att han gillade vad han hört. Det var första gången som den killen besökte Ealing Club tillsammans med sina polare Keith Richards, Dick Taylor och Allen Etherington. Han som berömt Brian Jones var Mick Jagger.
Två tilltänkta Stones medlemmar
Paul Jones (överst) och Mick Avory.
Keith Richards blev som gitarrist imponerad av Brian Jones fingerfärdighet, det var också första gången som Keith Richards hade hört någon spela slide på en elektrisk gitarr. Mick Jagger och Keith Richards hade ett eget band där Dick Taylor (senare basist i gruppen Pretty Thing) fick spela trummor, Keith Richards och Bob Beckwith spelade gitarr, Allan Etherington spelade maracas och Mick Jagger sjöng. Noterbart var att gruppen inte hade någon basist. Den andra maj 1962 satte Brian Jones in en annons i tidningen Jazz News, där han sökte folk som var intresserade att vara med och bilda som hans skrev ett rythm & bluesband. En av de första att svara på annonsen var pianisten Ian "Stu" Stewart (1938-1985), en annan som svarade på annonsen var gitarristen Geoff Bradford.
Ian "Stu" Stewart.
1962 slutade Mick Jagger som sångare hos Alexis Korner, tillsammans med Keith Richards och Dick Taylor anslöt sig de tre till Brian Jones band Rollin' Stone. Brian Jones ville inte ha med Mick Jagger i bandet av den orsaken att han inte höll samma klass som Paul Jones, däremot var han väldigt intresserad av Keith Richards. Men ville Brian Jones ha med Keith Richards var han tvungen att också ta med Mick Jagger, de två var oskiljaktiga. Gitarristen Geoff Bradford var en mycket kompetent gitarrist som också höll hårt på sina blues principer, tyvärr kom inte Bradford och Richards överens och det slutade med att Geoff Bradford lämnade Rollin' Stone. Hade Brian Jones första och tilltänkta upplaga av Rollin' Stone blivit verklighet så hade Rolling Stones bestått av Paul Jones (sång), Keith Richards (gitarr), Dick Taylor (bas), Mick Avory (trummor), Ian "Stu" Stewart (piano), plus Brian Jones själv på gitarr och munspel. Ett sexmanaband som man senare också blev med Jones/Jagger/Richards/Watts/Wyman/Stewart.
Brian Jones var en stor skivsamlare.
Brian Jones var tvungen att tänka om och som trummis gick nu erbjudandet till Alexis Korners skinnbankare Charlie Watts, men han tackade nej. Men Brian Jones gav sig inte och låg på Charlie Watts som till slut vek ned sig och lämnade Alexis Korner. En viss Bill Wyman med en toppmodern bas anläggning gjorde sig tillgänglig när Dick Taylor hade bestämt sig för att hoppa av Rollin' Stone. Brian Jones hade nu satt ihop ett blues band med honom själv som gitarrist plus munspel, övriga medlemmar i Rollin' Stone som också hade bytt namn till Rolling Stones var Keith Richards (gitarr), Mick Jagger (sång), Ian "Stu" Stewart (piano), Charlie Watts (trummor) och Bill Wyman (bas).
Första upplagan av Rolling Stones, från vänster: Brian Jones,
Bill Wyman, Charlie Watts, Ian "Stu" Stewart, Keith Richards och Mick Jagger.
Den 28 april 1963 debuterade denna upplaga av Rolling Stones på klubben Crawdaddy i Richmond som ligger söder om London. Rolling Stones spelade ofta på Crawdaddy och ryktet spred sig snabbt om denna lite tuffare R&B grupp. En av Brian Epstein''s (Beatles manager) närmaste medarbetare var Andrew Loog Oldham, som hade hört ryktet om Rolling Stones, och en kväll besökte Oldham Crawdaddy och insåg ganska snart att detta var en grupp utöver det vanliga. Han presenterade sig och sade att han var villig att bli gruppens manager och hjälpa till att också vidga deras musikaliska vyer lite mer.
Eftersom han hade jobbat med Brian Epstein såg givetvis medlemmarna i Rolling Stones att detta var en manager med potential. När Andrew Loog Oldham tog över Rolling Stones hade han sett vad Brian Epstein hade gjort med Beatles, framför allt när det gällde låtskrivandet som Epstein sporrade Lennon/McCartney att fortsätta och utveckla. Rolling Stones behövde precis som Beatles ett par starka låtskrivare. Redan här började Brian Jones känna sig obekväm med den inriktning som Oldham ville att gruppen skulle ta. Brian Jones ansåg att Rolling Stones var en renodlad blues grupp och skulle koncentrera sig på att i första hand spela gamla blues covers.
Andrew Loog Oldham (till vänster) med Mick Jagger
Ian "Stu" Stewart och Keith Richards.
Med Andrew Loog Oldham ombord låg vägen nu öppen för de nya ledarna i Rolling Stones. Det som tidigare hade varit en tajt pakt mellan Jones/Jagger/Richards var nu istället Oldham/Jagger/Richards. Brian Jones hade fortfarande ett stort musikalsikt självförtroende, men samtidigt saknade han mental stabilitet. Mick Jagger och Keith Richard däremot hade överflöd av mental styrka. Navet i Rolling Stones var ändå Brian Jones, det var han som lärde Mick Jagger konsten med att spela munspel, han lärde Keith Richards knepen med att spela slide gitarr. Han var fortfarande den överlägset bästa musikern i Rolling Stones, och det kunde ingen ta ifrån honom.
Brian Jones idé om det fulländade blues bandet togs bokstavligen ur hans händer så fort Andrew Loog Oldham blev Rolling Stones manager. När Stones den 7 juni 1963 släppte sin första singel Come On (Chuck Berry), så förstod Oldham att om Rolling Stones skulle gå på Brian Jones linje och bara släppa en massa cover låter skulle de sakta men säkert tyna bort. Brian Jones ville ha ett ord med i leken vad som gällde val av låtar och hur man hade tänkt sig komponera dem. Här blev Brian Jones ordentligt överkörd av Oldham som menade att Jagger/Richards och inga andra var det självklara låtskrivarna i Rolling Stones. Ett annat bakslag för Brian Jones var att emot hans vilja tvingade Oldham "Stu" att lämna bandet, den ena anledningen var att Oldham tyckte att det var överkurs att ha med en pianist, det andra var att "Stu" hade en look som inte var tilltalande, plus att ett sexmannaband var en medlem för mycket. Brian Jones ville behålla "Stu", men tyvärr var han tvungen att gå. Till och börja med blev han istället Stones turnéledare, sedan på 70 och 80-talet turnerade han till och från med Stones som pianist. Ian "Stu" Stewart dog i en hjärtattack 1985, 47 år gammal.
Ian "Stu" Stewart (i mitten vid flygeln) med Rolling Stones på 70-talet.
På Beatles första album Please Please Me (1963) hade Lennon/McCartney skrivit åtta av albumets fjorton låtar. På Rolling Stones debut album som fick namnet Rolling Stones i Storbritannien och i USA The England's Newest Hit Makers The Rolling Stones (1964) lyckades Jagger/Richards bara komponera en låt Tell Me. Albumet blev ändå en dunder succé och hamnade i topp på album listorna både i Storbritannien som i USA.
Rolling Stones debut album.
Andrew Loog Oldham tog kontakt med Lennon/McCartney och bad dem att skriva en låt till Rolling Stones. Beatles duon skrev låten I Wanna Be Your Man. Rolling Stones hade på kort tid blivit ett stort namn hemma i Storbritannien, och i USA där stegrades deras popularitet enormt. Mycket av det kunde Stones tacka Oldham för som frenetiskt och med en dåres envishet bearbetade Rolling Stones i USA inför deras första turné där. Inför de stora turnéerna var Brian Jones en trygghets faktor för de andra i Rolling Stones. Han var en naturbegåvning på scen och helt orädd. I boken Gods Almost Dead av Stephen Davis berättar den forna flickvännen till Brian Jones Anita Pallenberg så här:
"När Brian stod på scen med sitt enorma självförtroende framstod Jagger och Richards som förvirrade små pojkar som inte visste hur de skulle göra för att efterlikna Brian bäst".
Anita Pallenberg och Brian Jones.
Den 5 juni 1964 gjorde Rolling Stones sin första spelning i USA på Swing Auditorium, San Barnardino, Kalifornien. Stones möttes av 4.000 skrikande fans. Turnén gick vidare till San Antonio, Minneapolis, Omaha, Detroit, Pittsburgh, Harrisburh och slutligen New York. Mitt under denna turnén släppte man sitt debut album. Tidigare på året före USA turnén hade Stones släppt singlarna Not Fade Away (Holly/Petty), I Wanna Be Your Man (Lennon/McCartney) och I Just Wanna Make Love To You (Willie Dixon).
Första spelningen i USA.
Låtlistan på första spelningen i USA.
Rolling Stones första turné i USA avslutades i New York den 20 juni 1964, men det blev ingen vila för Stones efter den. Andrew Loog Oldham höll grytan kokande genom att omedelbart efter avslutningen i New York sätta bandet på ett plan till London där han hade bokat en Englands turné som startade 22 juni 1964, bara två dagar efter det att USA turnén hade gått i mål i New York. Även fast makten i Rolling Stones hade förskjutits var Brian Jones i mitten av 60-talet fortfarande den populäraste medlemmen i Stones, han var populärast bland damerna, Brian Jones gillade att vara en rockstjärna och han tog ut svängarna rejält, det blev sena nätter på olika krogar och nästan alltid med en ny dam vid sin sida. Hans missbruk av droger och alkohol ökade också markant vid denna tid, och ibland föredrog han nattliga krogbesök framför inbokade nattspelningar i studion med Rolling Stones.
Brian Jones 1965.
Brian Jones medverkade på följande album med Rolling Stones, Rolling Stones (England's New Hit Makers) (1964), Around And Around (1964), No2 (1965), Out Of Heads (1965), Aftermath (1966), Big Hits (High Tide And Green Grass), Got Live If You Want It (1966), Between The Buttons (1967), Flowers (1967), Their Satanic Majesties Request (1967), Beggars Banquet (1968), Through The Past Darkley (Big Hits vol 2) och Let It Bleed (1969). På Let It Bleed albumet medverkar Brian Jones på låtarna Midnight Rambler och You Got The Silver.
Aftermath från 1966 var albumet där Jagger/Richards riktigt hade fått upp ångan med låtskrivandet. Det blev det första albumet där de två skrev samtliga låtar själva. Men albumet var ändå mycket ett Brian Jones album, han experimenterade musikalsikt med en massa olika instrument som gitarr, piano, sittra, hammond orgel, och ett sträng instrument som heter dulcimer. Jagger och Richards låtar på albumet tillsammans med Brian Jones nytänkande gjorde albumet till ett av Rolling Stones finaste med låtar som Mother's Little Helper, Lady Jane, Under My Thumb och Out Of Time. Aftermath, ett album som hamnade högt upp på listorna i Storbritannien, Europa och USA.
En annan oväsentlig statistik men ändå, Brian Jones spelade första gången i originalupplagan av Rolling Stones med Jagger, Richards, Wyman och Watts på Ealing Club den 28 april 1963, den sista spelningen med Rolling Stones gjorde Brian Jones den 12 maj 1968 på Empire Pool Wembley i London. Brian Jones stod på scen med Rolling Stones 991 gånger.
Albumet Aftermath.
1967 var Rolling Stones och Beatles världens två största rock/pop grupper. De fem medlemmarna i Stones började känna sig trygga och självsäkra med bandet. 1967 var också året med praktiska förändringar i Rolling Stones. Det första man gjorde var att skiljas från sin Andrew Loog Oldham som man tyckte inte fyllde någon funktion längre, när nu Rolling Stones hade blivit mer av ett självgående tåg. Mick Jagger använde sin diplomati när han på en presskonferens meddelade Oldham's uttåg med orden "Vi är fortfarande vänner men vi har olika uppfattningar när det gäller att producera skivor. Vi kommer till viss del att producera våra skivor själva, vi kommer också att fungera som våra egna managers." Det var fina ord från Mick Jagger men bara med det problemet att Andrew Loog Oldham inte höll med Jagger i en stavelse. Nu hade Jagger/Richards bestämt att Rolling Stones var deras baby. Med detta var det också spiken i kistan för Brian Jones som varken hade inflytande eller kontroll över Rolling Stones längre. Framgångar har alltid sitt pris, och där var Rolling Stones inget undantag.
Andrew Loog Oldham idag.
Vad jag förstår så gick det snett mellan Stones medlemmarna och Andrew Loog Oldham efter turné avslutningen på Panathinaikos fotbolls stadion i Aten den 17 april 1967. Så jag frågade Andrew Loog Oldham vad det var som utlöste brytningen mellan honom och Rolling Stones.
Andrew Loog Oldham: Droger, pengar, världsframgångar och ny teknik. Skämt åsido, Rolling Stones hade avslutat ett fyra år långt arbete med att "slå igenom". När du till slut når dit är det mycket som känns bra, men det är mycket som man också är besviken på. Det var inte särskilt trevligt att komma hem till England i början av 1967 och upptäcka att efter en lång världsturné var det okej för Beatles att glida omkring på Londons gator i sina skinande Rolls Royce bilar, men för Rolling Stones var det inte okej att glida omkring i lyxiga bilar, mycket för att några av medlemmarna i Stones hade åkt fast för narkotika brott och med det blev relationen mellan Stones och etablissemanget väldigt spända. Detta var något som Beatles lustigt nog alltid lyckades undvika, och tro mig de var inte guds bästa barn, långt därifrån. Till slut var det mycket utanför musiken som upptog min tid med bandet, samt att vi knappt pratade med varandra längre. Den dialog vi hade med varandra i slutet av min tid med Rolling Stones skedde via våra advokater, chaufförer och langare.
Rolling Stones hade på fyra år (1963-1967) befäst sin ställning som ett av rockens allra största band, och det personliga avståndet mellan Jagger och Richards och Brian Jones kunde mer liknas vid en hundra meter hög cementmur. Rolling Stones var under dessa år mer ett pop band med låtar som Yesterdays' Papers, Miss Amanda Jones, Lady Jane, As Tears Go By och Ruby Tuesday än ett tungt rock och bluesband. Just Ruby Tuesday är ett exempel hur Jagger/Richards behandlade andras låtar som de gillade. Sanningen är att Ruby Tuesday skrevs av Brian Jones som en bluesbalad, Brian Jones yttrade till Keith Richards hur han hade tänkt sig låten och hur han ville att Richards skulle lägga på gitarrer. Keith Richards i sin tur spelade upp Ruby Tuesday för Mick Jagger som sonika började ändra i texten. När sedan låten släpptes på albumet Between The Buttons (1967) krediterades den Jagger/Richards. Detta förhandlingsätt kom nu att bli mer en regel än ett undantag för Mick Jagger och Keith Richards. Några av Rolling Stones medlemmar har under åren har fått känna på detta system.
Bill Wyman hade många gånger fingrarna i flera av Stones låtar som krediterades Jagger/Richards, ta bara Jumpin' Jack Flach och introt som mycket är Keith Richards signum, haken är bara att det är Bill Wyman som komponerade och spelade upp Jumpin' Jack Flach introt på piano för Keith Richards. Ett annat exempel är Paint It Black, som i vissa delar låter mycket orientalisk, en musik stil som låg Brian Jones varmt om hjärtat. Just det orientaliska hörs tydligt i Stones låten Continental Drift från albumet Steel Wheels (1989). Låten är krediterad Jagger/Richards men det är helt fel, Brian Jones skrev Continental Drift helt själv och meningen var att han skulle ha med låten på ett kommande solo album. Slutligen två andra exempel, låten Sway från Sticky Fingers är en Mick Taylor komposition, men krediteras Jagger/Richards, en annan Sticky Fingers låt är Moonlightmile, som är skriven av Mick Jagger och Mick Taylor, Keith Richards medverkar inte ens på låten utan gitarrerna spelas av Mick Taylor och Mick Jagger och låten borde i ärlighetens namn krediteras Jagger/Taylor, men inte det blev som vanligt Jagger/Richards.
Brian Jones 1969.
En av de sista gruppbilderna på
Rolling Stones med Brian Jones.
För Brian Jones var problemet att han var helt utanför den inre kretsen (Jagger/Richards) i Rolling Stones. Detta var något han hade svårt att acceptera. Jagger och Richards topp styrde Rolling Stones med järnhand, först var det Andrew Loog Oldham som fick gå, sedan planerade man när och hur man skulle sparka ut Brian Jones ur gruppen. Det var viktigt att inte skada Rolling Stones upparbetade rykte, för många av Stones fans som varit med gruppen sedan de startade var Brian Jones fortfarande en av front figurerna i Rolling Stones, verkligheten var tyvärr en annan. Brian Jones själv var kroniskt ensam i Stones, ingen umgicks med honom längre och kom han någon gång till ett studio jobb så satt han mest och tittade, mer eller mindre oförmögen att kunna göra något musikaliskt. När Rolling Stones spelade in albumet Beggars Banquet (1968) dök Brian Jones upp en natt i studion påtänd och oförmögen att spela, istället låg han helt utslagen och sov på studio golvet. Sedan bara ett dygn senare tände han till (musikaliskt alltså) och det blev riktigt bra. På låten No Expectatations från Beggars Banquet gjorde han ett makalöst bra slide solo. Senare under inspelningen bidrog Brian Jones med att spela munspel på låtarna Parachute Woman, Dear Doctor, Prodigal Woman han spelade mellotron på låtarna Jigsaw Puzzle och Stray Cat Blues och sitar på Street Fighting Man, så visst han tillförde en del på Beggars Banquet men dessa stunder var tyvärr väldigt sällsynta.
Beggars Banquet släpptes den 6 december 1968, och det var ett Stones album mycket i Brian Jones smak, man hade släppt det lite lättare låt materialet mot tunga rock blues låtar som Sympati For Devil, Stray Cat Blues och Street Fighting Man för att nämna tre. Albumet togs emot väl och en turné i Nordamerika var ett måste, men problemet var att Brian Jones fick inget visum till USA beroende på sin knark domar i England. Rolling Stones kunde inte turnera i Nordamerika under rådande omständigheter, därför tog man beslutet att nu var det rätt tillfälle att friställa Brian Jones som en medlem i Rolling Stones.
En som redan hade blivit utanför gruppen såg Brian Jones negativa utveckling var givetvis Andrew Loog Oldham, du upplevde Brian Jones som en person med en knepig personlighet:
Andrew Loog Oldham: Absolut, Brian var märklig på det sättet att han oftast var med på allt, samtidigt som han motarbetade mycket. Han kunde vara guds bästa barn, ren och helig, samtidigt som han kunde vara en hora, hallick och falsk, allt i jakten på framgång och beundran. Allt med samma inlevelse.
Brian Jones hade köpt ett nytt hus/gård som heter Cotchford Farm och dit anlände Mick Jagger, Keith Richards och Charlie Watts, tre musiker Brian Jones hade handplockat till sitt blues band Rolling Stones, deras besked var att Brian Jones var tvungen att lämna bandet. Det var väntat för honom och allt sköttes och togs emot under ordnade former. Alexis Korner besökte Brian Jones några dagar senare på Cotchford Farm och han berättade att den gamla Stones medlemmen hade många nya musikaliska idéer, han ville bilda en marockansk orkester, han ringde också till John Fogerty i Creedence Clearwater Revival och erbjöd sig att börja i gruppen, Creedence var ett av Brian Jones favorit grupper.
Bilder på Brian Jones tre veckor innan han dog.
Eftermälet av Brian Jones ska vara rättvist. Det var hans fingertoppskänsla och musikaliska bredd som såg till att världen fick uppleva ett band som Rolling Stones. Tyvärr fick han aldrig leva ut sina musikaliska idéer i Rolling Stones. Men han var och kommer alltid att förbli en av Rolling Stones viktigaste och mest betydelsefulla medlemmar, om det råder det inget tvivel.
Brian Jones 1942-1969.
Fler artiklar finns på
www.galowspole.blogspot.com
.
